ridemylightning

Det börjar bli kallt ute. Man märker det på promenaderna. Dubbelt upp av långkallingar och tjocktröjjer börjar bli ett måste. Dock inget jämfört med kylan som ilar genom kroppen likt en tryckvåg sträcker sig från kärnan och  till sist sprider sig ut i det hela. Det är känslan av något vissa stackare lider utav hela livet. Ändå skickade jag iväg mig själv på en sådan resa. Men det var ju bra sa jag. Hur hade det sett ut annars? Allt som sker gör det utav än anledning, ska man tro på det? Jo, jag väljer att göra det. Det är bäst såhär.