ridemylightning

Jag har köpt ett par feta batterier till min nya bandare. Kasseter spelas in och, hehe, det bådar för en god helg!! Ja nu är jag riktigt nöjd. Imorgon är man bjuden på fest också. Haha :-). Jag vet att ingen läser här men jag vill ändå bara säga att alla mina vänner är så himla bra och jag är så glad att jag känner er!

Hur ska jag se på det. Det där gick ju så bra, men sen så gick det inte så bra. Samvetet, dom där drömmarna är hemska. Jag skulle visat dig detsamma.. ...

 

Man blir ju så glad när man hjälper någon. Eller ialafall tror att man gör det. Vad ska jag säga, det är en jättekonstig situation. Jag tar det från början.
För kanske en månad sen så la en helt random typ till mig på facebook."Lungt" tänkte jag och skrev på "dennes" logg (otydligt om det var en kille/tjej): "Hi, have we ever met?". Som svar får jag "I hope so :-)" typ. Då tycker jag att det verkar lite konstigt, men det blir ett: "strunt samma, personen i fråga är ju vän med 10 av mina vänner så.. äsch strunt samma".

En månad går väll ungefär och så får man upp en ruta i chatten. "Viktööör". Jag som gillar att prata med folk jag inte känner (och särskillt utländningar) pratar glatt på. Då hade jag ingen aning om att det var en 16 år osäker tjej ifrån Turkiet som skulle berätta om halva sitt liv för mig på mindre än en vecka.
Nu kanske det låter på mig som att det skulle vara en lätt match för mig strunta i det, men kom igen! Hon hade skapat och fram tills idag spelat en egen (fett seriös) "Dröm-identitet", som hon låtsades vara när hon pratade med andra främlingar på internet, därför att hon inte var tillräckligt nöjd med sig själv! Det är så sorgligt. OCh är man så här inssyltad som jag blev är det ju typ dödsstraff på att inte försöka komma upp med lite kloka ord och försöka hjälpa till.

Och det gjorde jag. Och det gick jättebra (tror jag). Hon tog bort det kontot efter att jag pratat med henne, då jag försökte berätta om mina egna erfarenheter om jobbiga tider. Jag underströk att man inte kan ge upp allt bara för att omständingheterna trycker ner en, även om det är så mycket enklare.

Det var inte viktigt för mig att prata med henne. Men det var viktigt för henne att jag gjorde det ("återigen" tror jag). Då vart det viktigt för mig.
Det gjorde mig glad!  Som bara den faktiskt.. Jag hoppas Bara att jag inte får stalker för livet nu, haha. Eller att jag ställt till det.

Att musik kan styra ens känslor är så märkligt. Från att vandra i söndagsmörkrets blöta och ruskiga nedstämdhet kan humöret vända likt en hårnålskurva och bara klättra, och klättra. Det är så underbart. Helt plötsligt känns det som att man klarar allt.

Hur kan det vara så!? Är jag bara galen eller är det så att det faktiskt stämmer, tanken att en samling ljudvågor uppspleade i rätt takt får oss att må bra?
När jag hör en viss låt kopplar jag den oftast till någon kännsla, oundvikligt. Det har bara med minnen att göra. Minnen som väcker känslor. Jag drömmer mig till en fantasivärld, likt den här men efter egna önskemål. Det är inte svårt.

Det är inte så farligt som det låter (/jag skriver). Jag var bara tvungen.

När det snurrar som bäst, då vet man. Någonstans längst bak i huvet vet man att det alltid på något sätt blir det på det vis som det ska vara. Äsch då, det loeösär sig.

En vacker dag är jag dessutom tidernas breakdance:are !! !! !!

"Trädfällarlaget" är här utanför och klipper vår väck, dvs.  väcker mig! Lika bra ändå, idag har jag mycket på kartan såattsäga. Det är roligt att ha mycket uppgifter, då blir man aldrig seg utan känner att man kanske gör lite nytta trots allt.

Ikväll ska farsan hålla något jumbo-föredrag för blivande projektledare, jag kommer att vara där. Efteråt så är det gratis käk och bira på nån pub, det blir nog kul. Barhäng med pure-kontorsnissar och ingenjörer alltså, haha. Okej dags för frulle!

Det börjar bli kallt ute. Man märker det på promenaderna. Dubbelt upp av långkallingar och tjocktröjjer börjar bli ett måste. Dock inget jämfört med kylan som ilar genom kroppen likt en tryckvåg sträcker sig från kärnan och  till sist sprider sig ut i det hela. Det är känslan av något vissa stackare lider utav hela livet. Ändå skickade jag iväg mig själv på en sådan resa. Men det var ju bra sa jag. Hur hade det sett ut annars? Allt som sker gör det utav än anledning, ska man tro på det? Jo, jag väljer att göra det. Det är bäst såhär.

Hej hopp. Det finns dagar som verkligen är bra-dagar. Då alla ens förväntningar man tidigare gett upp till 99% tar tidernas vändning. Då kan man inte vara annat än nöjd. Det är så jävla skönt, fruktansvärt värt!

---

Mycket bra tillfälle att fira med en kopp varm oboy!
Här är mitt recept (med oboy så menar jag varm choklad, ni vet)
För en vanlig kopp:

• 1 Msk kakao
• 1 Msk socker
• Mjölk

Blanda först ihop kakaon och sockret i botten, så att det inte är några klumpar. Häll sedan på 1/10 av mjölken och rör det till en smet (detta gör att det blir mindre klumpar). Häll på resten av mjölken och rör ordentligt. Ställ koppen i micron och kör på maxeffekt (typ 750 Watt) i 1½-2 minuter (beroende på vilken micro man har, pröva dig fram!)

---

Galet mysigt att bädda in sig med massa filtar i soffan, ha en kopp i handen och så bara slå på ens favoritfilm som man kan se hur många gånger som helst! Åhh och så får det gärna vara mörkt och snöa lite utanför också hehe aallright det blir ju bra grejjer!

Igår var det farsdag. Vi brukar inte fira det så högtidligt men vi avnjöt en god middag, och så fick pappa en fet teckning av mig. Gav ni något till era farsor?

Jag vet att det ser ut som jag snott den från vilket dagis som helst (men den är faktiskt gjord med spritpennor och det är inte enkelt)! Haha

Att resa dit ingen männsika rest förut. Att resa ut i ovishetens djupa mörker, helt utan aningar om vad som väntar. Den allvarligaste händelsen i hela ens liv, med alla världens ögon riktade mot en. Nu tror ni kanske att jag pratar om något konstigt som hänt mig nyligen eller ligger i min framtid, men det här är en historien daterad långt bak i tiden. Året är 1961, den 12e April för att vara mer exakt. Sovjetunionen, en bland världshistoriens modigaste män gör sig redo för sin livs resa. Angiven uppdraget att vara den förste att utforska det okända, den destination dit ingen någonsin tidigare farit.

Vad tänker han på? Förmodligen är han någorlunda drogad för att dämpa nervositeten.
Har han familj? Barn? Vad tänker dem på? Ska pappa lämna vår planet? I något som ser ut att vara byggt av delar och plåtbitar tagna från vilken soptipp som helst? Kommer omvärlden få reda på detta om något går snett? Är han säker, kommer vårt land att mörklägga det hela?

Det är så sjukt. Samtidigt så spännande, likså läskigt.
Kan man sova nätterna innan? Kunde han det? Hade han möjligheten att avbryta hela projektet? Även om det så skulle vara minutrarna innan, även om de så hade stängt luckan och varit 3 minuter ifrån att tända raket-motorerna? Hade regeringen tillåtit år av förberedelser och oändliga summor pengar gå till spillo på grund av en mans nerver? Det följer förvisso alltid med en "backup"-kos/astro-naut, men frågan är hurvida de används eller bara är med för syns skull. Instinkten "lita inte på någon" ligger väl till pass. Tala om ångest, han är tvungen att förlita sig helt på sitt lands regering med sitt liv på spel. Han måste ha redo att offra sig själv. Den tanken kan inte ha undgått honom.
Fick han sin favoriträtt innan avresan?

Jag vet inte varför jag blivit så inbiten på det här, men jag känner sådan otrolig spänning och mysterik. Titta på någon utav videorna, de är ihopklippta från samma orginalfilm men visar lite olika sekvenser. Försök att känna av spänningen. (Och ja, sekvenserna är orginal. Självklart filmade de händelsen i detalj.)

Creepy	x2

Kekar frulle vá o ska glida te jobbet strax serru. Sura mandariner är min favoritfrukt. Hehe jag undrar hur det blir. Men man ska aldrig ta något för givet.

Igår lagade jag och mina kära vänner från hela Sverige (eller Gävle, Mora och Sthlm iaf) dundermiddag med hemgjorda pommes, biff och bea, yummie! Sedan framåt kvällen såg vi Waynes World som är en riktigt bra feel-good-film!
För er som inte sett den har jag lagt upp ett roligt klipp som lär få er att rusa till videobutiken (elr piratebay).

Det blev bordshockey turnering med min käre vän Felix. Tyvärr så är han en riktig inbiten tävlingsmänniska, så det blev 15 stycken "försten till 9"-måls matcher innan han gav upp (och insåg att man inte kan besegra mig). Givetvis behövde han något att skylla sin kapitulering på, att klockan var 03 låg han väl till hands. Nu har jag kommit hem från en liten promenad med honom.

Det är inte så farligt att promenera i regn om man har schysta kläder på sig!

Efter maten vill man alltid ha något att göra, då kan det passa bra att styra upp en bords-hockey turnering med vännerna. Hehe, det blir det ikväll!

Jag blir bara bättre och bättre på att laga mat, idag vart det gravad lax med dillstuvad potatis. Nästan lite stolt. Matlagning har man ju nytta av hela livet, så det är väll lika bra att lära sig som ung. Dessutom är det roligt att kunna bjuda på något gott hemlagat!

Är det någon annan som har tänkt på hur sjukt tidigt de börjar med "jul-tiden" i affärerna? Det blir bara värre och värre för varje år. I förra månaden oktober såg jag att de börjat sälja årets julkalender, och julmusten kom ju ännu tidigare. Är de så rädda att vi av någon anledning skulle missa julen? Jag tror att de flesta stör sig på den tidiga jul-annonseringen och väljer att inte handla, och att det därmed skulle vara ett bakslag för handeln att börja så här tidigt?

[Koppla på videon!]

Se filmen (Stockholmsnatt), så cool.

Tiderna förändras. Drastiskt. Teknologin påverkar verkligen våra liv. Det känns sjukt att man kan tillbringa så mycket tid framför datorn som ett sätt att umgås. Jag menar facebook och msn, det är ju inte så att man ses där istället för att träffas i verkligheten! Men omedvetet blir det ändå så lite grann, man gör sig en kopp varm oboy och sätter sig framför den platta skärmen och mys-chattar med folk över internet på kvällen. Ordet "hänga" har tappat sin betydelse. Nu menar jag inte att jag sällen träffar mina kompisar och istället väljer att tillbringa kvällen framför en dum maskin, men jag har bara tänkt på det här så mycket. Förut fanns det väll självklara platser där man sågs och träffade folk på kvällen. Visserligen finns det ju nu också, säg krogen? Men det jag menar är platser som är någonstans ute på stan, där man bara möts upp och chillaxxar galet. Det händer på tok för sällan, aldrig.

[FÖRESTEN SÅ HÄNDE DET NU, DET JAG VÄNTAT PÅ. ****** ** ** *** ** ** **** *********, ******.]

Har besök från Gävle och Mora hemma nu, dubbelbonus! Jag tycker lite synd om dem eftersom det är så fruktansvärt kallt där nere i källaren, men de valde själva trots att jag erbjöd dem plats på mitt rum!



Nu vill jag inte höra på nyheterna att någon slog ner någon på stan efter att ha blivit inspirerad av en film han/hon blivit tipsad av att se av någon nisse som skrev det på sin blogg. Capisch!?

Dagar kommer, och sen går dem. Händer det för lite? Nej det tror jag inte, jag har inte tråkigt. Däremot så gör jag ju ingen nytta! Inget jobb, inga övriga inkomster... Jefla vaccin som aldrig kommer, då jag skulle jobba dagar och nätter... Tjäna grova pengar är vad jag behöver, omågende. Tänka på att leva snålt får jag göra hela tiden, fast det är inte så farligt då man vant sig. Tro det eller ej!

Nu har det börjat bli riktigt kallt. Mysigt eller inte?
JO! Klär man mig tjockt finns det inte så mycket mysigare än att ta en kall småblåsig höstpromenad efter mörkrets fall, med en kopp varm choklad och filtar hemma i siktet.

Har just kommit hem från handledarkursen som sissta 19åring i Bromma, äntligen gjort! Om 2 veckor när tillstånden kommer ska jag nöta övningskörning och fixa det rosa kortet på 2 månader, sen kan jag jobba som levererare åt iscompaniet. Skönt att ha en plan.

Varför säger så många att de inte skall vaccinera sig? Att de är mer rädda för biverkningarna än för själva influensan? Det låter ju helt sjukt! Alla vaccin ger ju biverkningar, och att var 10:e som vaccineras blir sjuk för en dag och får lite feber är ju också helt normalt! Så är det ju med varje vaccin! Och jag skriver inte allt det här nu för att det är just "mass-vaccineringen" jag ska jobba med kommande månader utan för att jag inte förstår hur folk kan välja att inte vaccinera sig p.g.a. "Jag blir aldrig sjuk" eller "Biverkningarna av vaccinet är farligare än själva influensan".

Det är ett nytt virus, jag tror inte läkarna vet precis vad de har o göra med. Det jag menar är att det brukar ta mycket längre tid att analysera ett virus och "få det på karta" än vad det gjort den här gången. Många människor världen över har dött, för några månader sen var det en fullt frisk svensk 22(?)årig man som smittades och blev tvungen att ligga i en "mekanisk lunga", hans tillstånd var mycket kritiskt och sen dess har man inte hört något om hur det gick för honnom.

Snälla, (snälla, snälla hahahah) lyssna inte på de idioterna som säger att vaccinet är farligare än själva influensan.

[Koppla på videon!]

Jag saknar den tiden, även fast jag inte ens upplevde den (under den sanna tidsåldern). Drar man ut idag är det till krogen, inget illa menat om det (ibland finns det inget härligare än att låta kroppen flyta med musiken och verkligen leva ut alla glada känslor)!

Men ibland vill jag bara dra ut med alla pooalre på stan, möta massa folk och bara hänga. En fet bandspelare, väcka liv i sthlm. Inte tycka att man själv är jätteball utan bara ha riktigt kul med poolarna. Det skulle vara galna kvällar och nätter, iallafall när jag fantiserar.  Nån gång, måste bara besitta en gigantisk bandare. Gatufest!
Vackra sommarkvällar och nätter, åh vad jag längtar. Skratt, bus och annat kul. Ohyes!

Det är jobbigt. Man kan aldrig ta något för givet. En vacker dag, kommer det att ske? Aldrig ge upp hoppet. Vänner och familj <3. Folk kan inte rå för. Vi är alla så vi är menade att vara. Man kan bara hoppas. Så mycket tomma ord har jag aldrig någonsin utsatts för. Ibland vet man inte vad man ska göra. Vågar man aldrig händer det heller aldrig något. Prata med mig. Alla behöver uppmärksamhet. Skönt att vädra huvudet, tack.